Varje bransch har rätt att förhandla om sina egna löneförhöjningar

Finland behöver en ny arbetsmarknadsmodell. Arbetsgivar- och arbetstagarförbunden måste skapa den tillsammans.

Arbetsminister Arto Satonen konstaterade denna vecka i Kauppalehti att han kommer att sammankalla arbetsmarknadsorganisationerna till ett seminarium och uppmuntrar dem till att tillsammans förhandla fram en ny arbetsmarknadsmodell.  Arbetstagar- och arbetsgivarförbundens roll är att tillsammans förhandla och avtala om kollektivavtal.

Minister Satonen tar med andra ord mot förmodan det inte för givet att Finlands regering via lagstiftning kommer att besluta om den nya arbetsmarknadsmodellen. Satonens ledarskap skulle vara konstruktivt och bära frukt om en ny modell kunde skapas som ett samarbete mellan förhandlingsparterna med ministerns stöd.  Gemensamma överenskommelser underlättar kollektivavtalsförhandlingarna.

JHL deltar gärna i arbetet med den nya arbetsmarknadsmodellen. Fem stora fackförbund – JHL, OAJ, PAM, Pro och Industrifacket – tog ställning till en påtvingad arbetsmarknadsmodell efter att Orpos regeringsprogram publicerats. Enligt programmet ska i lagen om medling i arbetstvister skrivas in en bestämmelse om att lönejusteringarnas allmänna linje inte kan överstigas hos riksförlikningsmannen eller i ett medlingsbud av en förlikningsnämnd. Vi konstaterade att lagstiftningsprojektet i regeringsprogrammet skulle inskränka fackförbundens avtalsfrihet. Vi accepterar inte en sådan lag, politiker ska inte blanda sig i kollektivavtalsförhandlingar.

Den nya modellen måste beakta kvinnans euro och tillgången till arbetskraft

En arbetsmarknadsmodell som inskrivits i lagen skulle göra förlikningssystemet och riksförlikningsmannen onödiga. Riksförlikningsmannen skulle vara tvungen att följa lagen oavsett situationen inom branschen eller sektorn. Institutionen skulle inte längre behövas.

Arbetsgivarförbunden skulle inte längre ha några incitament att förhandla om löneförhöjningar, eftersom den s.k. exportmodellen färdigt skulle finnas i lagen. Exportmodellen innebär att löneförhöjningarna fastställs enligt exportbranscherna eller till och med att dessa branscher fastställer ett lönetak för andra branscher. Följden är att kvinnodominerade branschers löneutveckling fortsätter att släpa efter mansdominerade branschers löner. Kvinnans euro skulle även i fortsättningen vara värd mindre än mannens euro.

I den nya arbetsmarknadsmodellen är det därför viktigt att respektera de specifika behoven inom varje sektor och bransch. Det är uppenbart att exportmodellen med sina eftersläpande löner skulle göra det omöjligt för den offentliga sektorn att hitta arbetskraft. Lönekonkurrenskraft är viktigt i dagens läge, och proffs kan konkurrensutsätta sitt kunnande.

Gemensam reform skapar tillit

En gemensam uppfattning om verksamhetsmiljön och ekonomin är viktigt för kollektivavtalsförhandlingarna. Därför är det just nu viktigt att förnya riksförlikningsmannens roll i den nya arbetsmarknadsmodellen. Gemensam information stöder kollektivavtalsförhandlingarna. Kunskapsbaserat ledarskap är dagens melodi. Riksförlikningsmannen måste fördjupa sig i de olika branscherna och sektorerna och den vägen hjälpa parterna att hitta den bästa lönelösningen för varje avtalsbransch.

Enligt Sveriges exempel borde riksförlikningsmannens byrå ha en ekonomienhet som kunde producera ekonomikalkyler för varje bransch till grund för förlikningen. En sådan modell skulle stärka arbetstagar- och arbetsgivarförbundens vilja att själva förhandla om avtalen. Förlikning skulle innebära en större risk för en sämre lösning än att stanna vid förhandlingsbordet. Antalet arbetskonflikter skulle minska märkbart.

På Europaforum i Åbo denna vecka diskuterades lokala avtal. Jag fick delta i panelen. Publiken betonade två ord över de andra – möjlighet och förtroende. Minister Satonen ger förhoppningsvis nu arbetsmarknadsparterna en genuin möjlighet att skapa en ny arbetsmarknadsmodell. Med förtroende kan vi tillsammans skapa en modell som stöder alla avtalsbranscher.