Storslagna målsättningar, men ännu större nedskärningar – Hur går det för social- och hälsovården?
Det nya regeringsprogrammet innehåller ambitiösa målsättningar för att lösa arbetskraftsbristen och öka arbetsvälbefinnandet. Men hur får man detta att gå ihop med flera miljarders nedskärningar, frågar sig specialsakkunnig Miranna Seppälä från JHL.
Den nya riksdagen inleder äntligen sitt arbete. Förhoppningsvis är ledamöterna pigga efter sommaren, för brist på saker att göra har de inte.
Regeringsprogrammet bearbetades rekordlänge på våren. I programmet listas regeringens gemensamma målsättningar för de fyra kommande åren. En inskrivning i regeringsprogrammet är den bästa garantin för att ett ärende förs vidare, och av denna orsak är flera olika parters lobbare i farten före valet och under regeringsförhandlingarna.
Även JHL kontaktade beslutsfattarna gällande social- och hälsovården under hösten och våren. Vi berättade om vår sammanställning av lösningar på branschens personalbrist och dess sammandrag med hopp om att regeringen skulle fortsätta tackla problemet. Så vad står det om personalbristen i regeringsprogrammet?
Metoder för att lösa personalbristen
Vårt huvudsakliga budskap till beslutsfattarna var att Finland måste fortsätta jobba för att minska personalbristen inom social- och hälsovården. Vi kan därför vara nöjda över att till och med tre sidor av regeringsprogrammet behandlar frågan.
Programmet för att förbättra förutsättningarna att göra ett bra arbete, som inleddes under föregående regeringsperiod, får ett engångsanslag på 9 miljoner euro. Åtgärderna baseras på förslagen i den strategiska färdplanen 2022–2027, som JHL förresten deltog i att skapa.
Utbildningsplatserna inom social- och hälsovården ökar, och innehållet och implementeringen utvecklas. Även möjligheterna att lära sig i arbetet utökas.
Påverkansmöjligheter för arbetstagarna
Att öka social- och hälsovårdssektorns attraktivitet och förmåga att hålla kvar arbetstagare var ett av JHL:s viktigaste mål för att lösa personalbristen. Därför är det bra att regeringsprogrammet har inskrivningar om att stöda gott ledarskap och arbetstagarnas påverkansmöjligheter till exempel när det gäller arbetsskiftsplanering.
Programmet uppmuntrar även välfärdsområdena att ta till åtgärder för att främja arbetshälsa och minska sjukfrånvaro. Man vill förebygga att karriärer avslutas i förtid med hjälp av flexibilitet i arbetslivet och utreda etisk belastning i vårdarbetet.
Upp till 86 % av dem som svarade på JHL:s enkät hade upplevt etisk belastning. Det krävs alltså åtgärder.
Regeringen eftersträvar också att stärka möjligheterna att koncentrera sig på arbete som motsvarar den egna kompetensen, att göra arbetsfördelningen tydligare och granska behörighetskraven. Bruket av stödtjänster och vårdassistenter ska ökas. JHL har redan länge betonat betydelsen av multiprofessionalitet inom social- och hälsovårdstjänsterna samt främjat vårdassistenternas ställning, så detta är också välkommet.
Regeringen vill minska antalet uppgifter. Syftet är att personalen ska kunna använda mer arbetstid till klientarbete, vilket man försöker uppnå genom att sänka kraven på skriftligt arbete, till exempel lagstadgade utlåtanden och intyg. Man utvecklar också arbetsfördelningen mellan dem som arbetar direkt med klienterna och dem som arbetar inom förvaltnings- och stödtjänster.
Internationell arbetskraft och digitalisering
Som en del av lösningen på personalbristen ses även internationell arbetskraft. Regeringen kommer att stöda välfärdsområdena i att rekrytera personal och säkerställa språkkunskaper.
Arbetskraftsbristen är ett mångfasetterat problem. Utöver inskrivningarna ovan påverkar även flera andra inskrivningar i regeringsprogrammet situationen.
På många ställen nämns möjligheten att underlätta personalens arbetsbelastning med hjälp av ökad teknologi. Man vill utöka nya verksamhetsmetoder, till exempel digitala tjänster som kunden kan använda hemma, ambulerande tjänster och distansmottagningar. Man vill även möjliggöra bruk av artificiell intelligens så väl inom arbetsskiftsplaneringen, de förebyggande tjänsterna och egenvården som inom vårdarbetet. E-tjänsternas roll växer och digitala tjänster blir de primära tjänsterna alltid när det är möjligt.
Teknologi omnämns även i inskrivningen om personaldimensionering vid enheter som erbjuder heldygnsomsorg. Dimensioneringen kommer att stanna på 0,65 arbetstagare per klient och den tidigare regeringens planer att höja den till 0,7 kommer inte att genomföras under denna regeringsperiod. Tanken är att utnyttja teknologi, till exempel smarta golv och smartarmband, i personaldimensioneringen.
Inskrivningarna i regeringsprogrammet tangerar JHL:s utredning om digitalisering i framtidets arbetsliv (sidan på finska). Nya arbetssätt är också en utmaning för personalen. Det är viktigt att arbetstagarna får delta i utvecklingen ända från början och får tillräcklig utbildning.
Mer samarbete med privatsektorn
Regeringens avsikt att göra den första dagen av en sjukfrånvaro till en karensdag har väckt uppståndelse. Det är inte en önskvärd ändring. I synnerhet inom social- och hälsovårdssektorn skulle det vara skadligt att komma på jobb förkyld. För närvarande skulle karensdagen inte gälla största delen av JHL:s avtalsområden.
Regeringen vill också underröja hinder för en modell med flera producenter ur lagstiftningen. Man vill även ingripa i kringgående av upphandlingslagen via inhouse-bolag. Inom öppenvården vill man öka samarbetet med privata serviceproducenter.
Vårdgarantin inom öppenvården förblir 14 dygn och ändras inte till 7 dagar som den föregående regeringen hade beslutat. För att minska primärvårdens köer har regeringen reserverat 335 miljoner euro och utvecklat en ny modell för Fpa-ersättningar. Socialskyddet skärs ner, vilket kommer att göra det svårare för många att försörja sig.
Välfärdsområdena behöver stöd – inte nedskärningar!
Regeringsprogrammet är uppenbart konfliktfyllt. Å ena sidan vill man att Finland ska kunna trygga tjänsterna för alla oavsett inkomstnivå och boningsort. Å andra sidan skär man dock ner den offentliga ekonomin med 6 miljarder euro under en regeringsperiod, enbart nedskärningarna i välfärdsområdenas kostnader uppgår redan till 1,4 miljarder.
Välfärdsområdena har precis inlett sin verksamhet och behöver mycket stöd för att komma igång. Samtidigt får finländarna inte de tjänster de behöver. Social- och hälsovårdssektorn behöver snarare mer finansiering än nedskärningar.
En inskrivning i regeringsprogrammet är en utgångspunkt. Den garanterar inte att ärendet förs vidare eller godkänns i riksdagen.
I synnerhet när det gäller social- och hälsovårdssektorns personalbrist hoppas vi att åtgärderna genast förs framåt och tilldelas tillräckliga resurser. Det är viktigt att samarbeta med arbetsmarknadsparterna. JHL deltar gärna i att nysta upp fnurrorna!