Luftslott och verklighet – Snaran dras åt i kommunbranschen
Kommunbranschens avtalsparter behandlade under valborgsmässoafton riksförlikningsmannens lösningsförslag. Lösningsförslaget förföll och det avtalslösa läge som pågått redan i en månad i kommunbranschen fortsätter på obestämd tid. Utförandet av förlängd oavlönad arbetstid fortgår också och inga löner höjs innan ett nytt avtal ingås.
Det har framkommit på många håll i media att Kommunarbetsgivarna KT, Offentliga sektorns union JAU (JHL och Jyty) och Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU var beredda att godkänna uppgörelsen. Vårdfackens förhandlingsorganisation SOTE (Tehy, Super och Spal) förkastade ändå förslaget.
Tvärtemot etablerad god arbetsmarknadspraxis meddelade Tehy och Super sitt beslut i offentligheten redan innan de gett sitt svar till riksförlikningsmannen. Dessutom presenterade vårdfacken detaljerade uppgifter ur lösningsförslaget, presenterade utgående från deras egna behov. Det här är ohyfsat.
Agerandet främjar knappast de kommande förhandlingarna eller förutsättningarna att nå en överenskommelse, men det är antagligen inte heller de här fackens avsikt under en lång tid framöver. Varje förbund fattar sina egna beslut ur sitt eget perspektiv och utgående från sin egen situationsbedömning och det måste man givetvis respektera. Beslutet att förkasta riksförlikningsmannens bud överraskade inte i sig, med tanke på vilka luftslott de tidigare nämnda vårdfackens ledning har framfört till sina beslutsfattare och medlemmar. Om inget annat än den egna uppfattningen duger, uppnår man inget avtal.
Argumenten på vågen
Eftersom Tehy och Super har framfört endast sådant som i bästa fall kan klassas som halvsanningar om uppgörelsen, finns det skäl att bemöta vissa av dem. Riksförlikningsmannen har då denna text skrivs inte publicerat hela sitt lösningsförslag. Jag respekterar det och nöjer mig till övriga delar med allmänna bedömningar.
Det första mest förbluffande påståendet är att ”löneförhöjningarnas nivå är lägre än den som de övriga branscherna fått” (Tehys ordförande i sitt blogginlägg 30.4). Påståendet om en lägre löneförhöjningsnivå stämmer inte.
Under dessa arbetsmarknadsförhandlingar på förbundsnivå har löneförhöjningarna inom de olika branscherna varit förvånansvärt likartade, 0,132 % för varje månad som avtalet är i kraft. Totalbeloppet för löneförhöjningarna i kommunbranschens lösningsförslag skulle ha varit 3,040 % för en 23 månader lång avtalsperiod. Här ingår inte det noggrant avgränsade coronatillägget, vars värde är cirka 0.014 % av kommunbranschens hela lönesumma. Låt oss räkna ut vad som avtalats om för en lika lång avtalsperiod inom andra branscher: 23 månader x 0,132 % = 3,036 %.
En annan fråga som väckt bestörtning är att ”arbetstiden försämras som kompensation till arbetsgivaren för upphävandet av den förlängda arbetstiden” (Tehys ordförande i sitt blogginlägg 30.4). Detta har utöver löneförhöjningsnivån varit praxis under hela avtalsrörelsen. Jag kan inte dra mig till minnes ett enda kollektivavtal där upphävandet av den förlängda arbetstiden inte på ett eller annat sätt skulle ha kompenserats arbetsgivaren. Om detta har gått Tehy och Super förbi, är jag väldigt förvånad.
De centrala kompensationerna i lösningsförslaget var arbetstagarens och arbetsgivarens möjlighet att på bägge parters önskemål kunna avtala om byte av semesterpenning (som nu betalas till sitt fulla belopp) till motsvarande ledig tid och friare möjlighet än nu att låta utföra 11 timmars nattskift inom periodarbete. Det tredje elementet var upphävande av begränsningarna för tillämpande av en fyra veckors arbetsperiod. En del av arbetstagarna anser till och med att de två första förslagen är goda. Till sin totala effekt skulle dessa som högst uppgå till den nivå som varit typisk i arbetsmarknadsavtalen, även om de givetvis inte till alla delar är trevliga.
Också arbetsgivarens rätt att för viss tid flytta arbetstagare för längre tid än förr till uppgifter som motsvarar arbetstagarens kunnande har väckt förfäran. Det vore bra att komma ihåg att alternativet är en följd av samarbetsförhandlingar, permitteringar eller ändringar i arbetsuppgifterna som lätt blir bestående. Denna punkt tillämpas inte på tjänsteinnehavare eftersom tjänsteinnehavarens uppgiftsbeskrivning även i normala fall kan ändras på ett sätt som är mer flexibelt för arbetsgivaren.
I lösningsförslaget ingick ett lokalt inriktat engångsarvode till arbetstagare inom den specialiserade sjukvården som deltar i vården av coronapatienter. Arvodet inriktas utgående ifrån hur verksamheten organiseras. Modellen för detta kommer från Stockholm. Arvodets storlek var sådant att det övriga kommunfältet inte skulle ha behövt betala för det ur sina egna förhöjningar, men skulle ha fungerat som någon form av sporre. Tydligen dög inte det här heller.
Förslag om avtal för vårdpersonal på bordet
Pressen att förändra avtalsstrukturen var högre än normalt under avtalsrörelsen, vilket försvårade helheten avsevärt. Riksförlikningsmannen föreslog i sitt lösningsförslag att personalen inom vården skulle få ett eget kollektivavtal (utgående från bilaga 3 och 4 i AKTA). Avtalet skulle ha trätt i kraft 1.3.2022. Senare, då landskapsreformen träder i kraft, skulle också personalen vid brand- och räddningsväsendet ha överförts till denna helhet.
Man hade kunnat tänka sig att jublet skulle ha stått i taket hos Tehy och Super, men inte heller detta gick för sig då förändringen inte hade trätt i kraft genast. En kollektivavtalshelhet för över hundratusen arbetstagare skapas inte i en handvändning, såsom jag beskrivit i tidigare blogginlägg. I kollektivavtalens värld är två år en kort tid. Otålighet och ovillkorlighet beträffande tidtabellen fällde den här gången det avtal för vårdpersonalen som stod till buds.
Lösningsförslaget innehöll också andra intressanta punkter men ovanstående är säkert det mest intressanta för personalen inom social- och hälsovården och för bedömning av varför lösningsförslaget föll.
Till all lycka var avtalet om nedskärning av semesterpenning överenskommet på viss tid och upphörde vid utgången av senaste år. Inkommande sommar utbetalas semesterpenningen till sitt fulla belopp.
JHL:s representantskap vägde sitt beslut omsorgsfullt
Ännu till sist några ord om grunderna för JHL:s eget beslut att godkänna förslaget. JHL:s eget beslut fattades av representantskapet, som var mycket kritiskt inställt till lösningsförslaget, även om förslaget till sist godkändes.
Ännu i januari fördes förhandlingarna med fullständigt annorlunda förväntningar. Varje avtal sluts ändå utgående från den information och den bedömning av situationen som råder just då. Den krassa verkligheten påverkade förhandlingspositionerna under vårens lopp. Då hjälper inga vredesutbrott. Löneförhöjningar enligt den allmänna linjen, upphävande av den förlängda arbetstiden och en bindande förpliktelse att arbeta fram ett eget avtal för vårdpersonalen vägde för ett godkännande av beslutsförslaget. Jag lyfter på hatten för den ansvarskänsla och den förmåga att hålla huvudet kallt som vårt representantskap uppvisade i denna tuffa situation, då många tomma löften utfärdas i populismens namn.
Vi kommer med säkerhet att leva i någon form av undantagsförhållanden åtminstone ända till hösten. Utnyttjande av stridsåtgärder passar illa i en situation då kommunarbetstagare i tiotusental står inför permitteringar och social- och hälsovårdssektorn jobbar enligt beredskapslagen, eventuellt under en lång tid framöver. Man borde ändå nå ett avtal så fort som möjligt, så att anständiga löneförhöjningar kan uppnås och den förlängda arbetstiden slopas.
Om förhandlingarna skjuts fram till hösten eller om coronakrisen drar ut på tiden ännu mer, rinner de här målsättningarna ohjälpligen ut i sanden. Samtidigt djupdyker kommunekonomin, såsom också hela samhällsekonomin. Man kan till och med säga att ekonomin befinner sig i fritt fall. Bergsråden har redan börjat höja rösterna för att kräva ett ”konkurrenskraftsavtal 2” med nya nedskärningar.
Handen på hjärtat, hur många tror att en avtalslösning, med löneförhöjningar som i detta förslag, finns inom räckhåll på hösten eller inkommande vinter?