Kortsiktiga beslut upprätthåller inte välfärdsstaten

Vårt land har fått en ny regering och en ny politisk inriktning. Välfärdsstaten har inte glömts bort i det kommande regeringsprogrammet, skriver JHL:s chef för samhällspåverkan Vesa Mauriala i sitt blogginlägg.

Jag är lättad över att resultatet av regeringsförhandlingarna verkar medföra att utvecklingen av välfärdstjänster nu åter står i centrum för beslutsfattandet.

Utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsterna följer samma ordning som i JHL:s målsättningar: den offentliga sektorn anordnar tjänsterna och är huvudsaklig serviceproducent – den privata och tredje sektorn kompletterar paletten med sitt eget kunnande.

Regeringen har också beslutat att den bindande minimidimensioneringen av vårdpersonalen vid vårdenheter som ger dygnet runt-vård ska vara 0,7. Målet är utmanande bland annat beträffande tillgången till personal, så beslutet kommer att genomföras etappvis. Personalens arbetsfördelning fastställs på ett tydligare sätt bland annat beträffande stödtjänsterna. Det är viktigt att proffs inom olika branscher utför det arbete som deras utbildning och deras kunnande överensstämmer med.

I samband med social- och hälsovårdsreformen undersöks också behoven av ändring i lagen om offentliga upphandlingar och skyldigheten att i större utsträckning använda kvalitetskriterier vid köp av tjänster utökas. JHL:s mål var höjande av gränsen för upphandling med anknutna enheter till 20 % i enlighet med EU:s riktlinje. Denna fråga utreds i samband med social- och hälsovårdsprojektet. Målet behandlades länge i förhandlingarna om regeringsprogrammet och det verkade redan framskrida, men resultatet blev i slutändan att frågan kommer att utredas. Det finns också en skrivelse i regeringsprogrammet om att ansvaret för offentliga upphandlingar ska utökas.

 Det är glädjande att arbetslivet och arbetstagarnas ställning utvecklas på många sätt. Programmet lovar förbättring för dem som arbetar med visstidsanställningar och med varierande arbetstid. Regeringen vill förändra arbetskraftspolitiken i samma riktning som i de övriga nordiska länderna – det vill säga med hjälp av aktivare tjänster. Samtidigt avstår man från piskan, det vill säga aktiveringsmodellens nedskärningsautomat.

Beträffande kommunernas situation kommer en helhetsbedömning att göras under inkommande höst. Även om de tillfälliga nedskärningarna i statsandelarna upphör är många kommuner i en trängd ekonomisk situation. Överföringen av social- och hälsovårdstjänsterna till större produktionsenheter underlättar delvis situationen. Utredning av införandet av en landskapsskatt för att trygga servicen utreds i brådskande ordning.

Vid sidan av många goda målsättningar innehåller regeringsprogrammet ett direkt löfte till det fackliga fältets aktörer om stärkande av förtroendet och respekt för avtalssamhället. I programmet konstateras uttryckligen att regeringen ser till att skydda den svagare parten på arbetsmarknaden – det vill säga arbetstagaren.

 De senaste åren har varit svåra för dem som försvarat den offentliga servicen. Diskussionen har i stor utsträckning styrts av samhällsekonomernas synpunkter och många politiker har adapterat deras talesätt. Konkurrenskraften, nedskärningar i servicen och statsekonomin i stort har stått i centrum av de politiska diskussionerna.

I diskussioner beträffande statsekonomin löner det sig ändå att komma ihåg att samhällsekonomin inte kan bedömas på samma sätt som ett företags eller ett privathushålls ekonomi. I företagen granskas ekonomin kvartalsvis och vi medborgare kontrollerar kanske vår budget varje månad i samband med lönebetalningen.

 Pengar som investeras i välfärdstjänster är inte enbart investeringar i nuläget – deras inverkningar sträcker sig långt in i framtiden. Det är viktigt att minnas, särskilt då vi diskuterar statsbudgeten.

Nedskärningarna eller satsningarna till exempel inom utbildningen eller mentalvårdstjänsterna har inverkningar på lång sikt. De har betydelse till exempel för hur många av en viss årgång som drabbas av utslagningen eller invalidpensionering. De här inverkningarna belastar i sin tur statsbudgeten i det långa loppet.

Långsiktig jämvikt i statsfinanserna är ett viktigt mål, men viktiga beslut får inte fattas kortsiktigt.

**

P.S. Här kan du läsa en längre JHL-analys av regeringsprogrammet.
JHL:s syn på de centrala frågorna i regeringsprogrammet/

Här tar vi upp de centrala frågorna ur våra medlemmars och fackrörelsens perspektiv.