Tankar om förhandlingsläget inför kommande högtid

Det är ingen brist på utmaningar i de pågående kollektivavtalsförhandlingarna. Bland annat lönefrågor har väckt het debatt. Det ser ut som att arbetsgivarna vill ta efter de löneuppgörelser som industribranschen kom överens om under hösten.

Förhandlingarna inför nästa kollektivavtalsperiod har inletts. De flesta av förbundets kollektivavtal går ut i slutet av januari 2018. Detta innebär att vi har en dryg månad på oss innan förhandlingarna borde vara slutförda. Då man beaktar det faktum att förhandlingar inte förs under inkommande jul- och nyårshögtider, så kan man konstatera att det inte finns alltför mycket tid att spilla. Det gäller att komma igång på ett gott och effektivt sätt.

Jag går inte i denna blogg in för att försöka tolka läget specifikt inom någon av våra branscher. Närmast vill jag lyfta fram en del synpunkter gällande förhandlingssituationen. Detta i ett skede där vi ännu är långt ifrån att ha slutfört förhandlingarna.

Som bekant, så genomförs denna förhandlingsomgång genom förbundsvisa förhandlingar. Detta innebär att vårt fackförbund deltar i ett femtiotal olika branschavtalsförhandlingar. Så det blir en hel del parlamenterande och diskuterande under de kommande veckorna. Förhoppningsvis utmynnar det hela i uppgörelser och avtal.

Från arbetsgivarhåll har man under de senaste åren velat bereda väg för branschvist avtalande, som ett alternativ till breda centrala uppgörelser. Man har velat avgöra branschvisa frågor utgående från de specifika utmaningar som gäller respektive arbetsmarknadssektor. Nu när vi är där – i förbundsförhandlingar – verkar arbetsgivarna agera smått inkonsekvent.

Man kan redan i detta skede konstatera att förhandlingarnas dynamik ändrar då man inte längre påbörjar förhandlingarna på förbundsnivå utgående från det som avtalats centralt. Tidigare har vi i JHL kunnat räkna med att en del av de intressebevakningsfrågor som berör våra medlemmar har avtalats av FFC. Så är det inte denna gång.

Till skillnad från tidigare centrala uppgörelser behandlas inte denna gång frågor gällande nationell sociallagstiftning, utbildningsfrågor, arbetslöshetsskydd eller beskattningsfrågor – bara för att nämna några exempel.

Spektret av frågor som behandlas nu är snävare än tidigare och kontakten mellan arbetsmarknadsparterna i allmänhet och till statsmakten i synnerhet är betydligt svagare än under gågna år. Det är inte bra.

Industrisektorn inledde sina förhandlingar tidigare i höst. Efter en del krångel har en stor del av FFC industriförbunds avtal rotts iland. I de flesta avtal har man kommit överens om tvååriga avtalsperioder. Inom teknologisektorn har man därtill kommit överens om ett så kallat optionsår. Ett tredje år blir av, om man kommer överens om löneförhöjningarna för detta tredje år. Denna lönefråga avgjordes inte nu i höstens förhandlingar, man återkommer till detta i ett senare skede. Löneförhöjningarna inom industrisektorn har landat runt 1,6–1,7 % på årsnivå, lite beroende på om man bytt ut tidigare avtalstexter mot löneförhöjningar. Avtalen har innehållit bestämmelser om både allmänna löneförhöjningar och justeringspotter. För JHL:s del eftersträvar vi i de kommande förhandlingarna eurobaserade lönerförhöjningar och detta motsvarande minst den nivå som industrisektorn nu avtalat om. Vi har lagt krav på allmänna förhöjningar som garanterar förhöjningar till alla medlemmar.

Nu då den privata och den offentliga servicesektorn inlett sina förhandlingar, verkar situationen vara den att arbetsgivarförbunden inte riktigt litar på sin egen förmåga att förhandla fram branschavtal.

Arbetsgivarna vill lägga lock på det som får avtalas om löner. Det finns inte enligt våra arbetsgivarparter förutsättningar att avtala om högre löneuppgörelser än de som nu under höstens lopp träffats inom industrisektorn. Då denna visa upprepats i de flesta av JHL:s förhandlingsbord är det klart att arbetsgivarförbunden upprätthåller en koordination i denna fråga. För vår del utgår vi ifrån att under en förbundsförhandlingsronda förhandlar vi utgående från våra egna förutsättningar och mål. Sen får arbetsgivarna gilla läget eller inte.

Erfarenheterna från höstens förhandlingar visar också på en annan ny intressant företeelse. Arbetsgivarna har i vissa förhandlingsbord aktivt verkat för att förhandlingarna ska krascha och tvinga parterna till förlikning. Det verkar som om arbetsgivarna räknar med att riksförlikningsbyrån fungerar som en garant för att arbetsgivarna inte blir överkörda i förhandlingarna. Huruvida detta är en generell arbetsgivartaktik, som kommer att användas i samband med JHL:s förhandlingar, återstår att se. I alla fall är det klart att ett sådant förhandlingsmönster ökar riskerna för fackliga motåtgärder och arbetsmarknadskonflikter.

Hur ser jag då på förhandlingsläget så här inför jul? I skrivande stund är jag lite pessimistisk gällande utgången i förhandlingarna i ett flertal förhandlingsbord. Utan att vara alltför dramatiskt lagd, har jag på känn att vi kommer att se en hel del trubbel och svängar i långdansen i våra förhandlingar efter årsskiftet. Därför skulle jag inte heller vara överraskad om vi är tvungna att lämna strejkvarsel inom ett flertal sektorer. Ännu är vi dock inte där – ännu finns det alla möjligheter att detta ska gå vägen.

Vi i JHL jobbar tillsammans för det bästa och är beredda på det värsta. Med dessa tankar vill jag tacka för det gångna året och slutligen önska alla JHLs medlemmar, förbundets personal och förbundets samarbetspartners en Fridfull Jul och Ett Riktigt Gott Nytt År!