Grå ekonomi: Maximal vinst till varje pris

Har du någonsin ägnat dig åt skatteplanering? Tänkte väl det. Skatteplanering i sig är inte olagligt. Det är helt naturligt att utnyttja de möjligheter som finns för att betala mindre skatt. Avdragningar för arbetsresor eller köksrenoveringar är ändå något helt annat än den regelrätta smitning som multinationella bolag ägnar sig åt då de gömmer undan tillgångar i skatteparadis.

Grå ekonomi nämns ofta i offentligheten. Men vad betyder begreppet egentligen? Kort sagt handlar grå ekonomi om att företag eller näringsidkare låter bli att betala skatter, arbetsgivaravgifter och andra avgifter som de enligt lagen är skyldiga att betala eller redovisa på ett bestämt sätt. De företag som gör sig skyldiga till dylika försummelser finns ofta i branscher där det krävs mycket arbetskraft och där lönerna i regel är mycket låga, till exempel i byggbranschen eller hotell- och restaurangbranschen.

I praktiken tar grå ekonomi sig i uttryck bland annat som svartjobb, svarta löner, försäljning förbi kassan, undanhållande av inkomst, bulvanarrangemang och försummande av arbetssäkerheten. Även dumpande av problemavfall i naturen eller deponering av jordmassor i samband med byggprojekt faller inom ramen för grå ekonomi. Det beror på att företagen genom dylika handlingar försummar sina lagstadgade skyldigheter.

Mest blomstrar den gråa ekonomin i små företag där verksamheten växer för mycket och för snabbt för att företagaren ensam ska klarar av de krav som ställs på företaget. ”Vi visste inte vad vi gjorde” är ändå en dålig ursäkt. När ett företag deltar i den gråa ekonomin sker det alltid avsiktligt. Oberoende av uttryckssätt är målet det samma: att maximera företagets inkomst och minimera utgifterna, kosta vad det kosta vill.

I mindre bolag visar sig grå ekonomi som svartjobb eller försäljning förbi kassan. Ur samhällets synvinkel är ändå den grå ekonomi som framträder mer indirekt vid bland annat offentliga upphandlingar dock märkbart skadligare. Upphandlaren saknar ofta sakkunskap om såväl det projekt som ska utföras som upphandlingsprocessen och anar sällan ugglor i mossen.

Upphandlingslagen har kritiserats för att vara bristfällig, men lagen tolkas också alltför snävt. Det leder ofta till att man väljer den entreprenör som erbjuder det billigaste priset, vilket är en bra grogrund för grå ekonomi. När allt är klappat och klart har kommunen eller samkommunen ingått avtal med det företag som gissat priset bäst utan att egentligen kunna jämföra innehållet i de olika anbuden.

Förutom att anbudstävlingen är lite av ett lotteri, har beställaren ofta dålig insyn i hur projektet genomförs. Upphandlaren följer sällan upp vilket företag som i verkligheten utför arbetet, det vill säga hurdan kedja av underleverantörer som engagerats. Informationsutbytet mellan myndigheter är också bristfälligt. Till exempel har kommunerna inte möjlighet att följa upp ifall alla underleverantörer uppfyller de lagstadgade kraven på affärsverksamheten och om de betalar de skatter och avgifter som de borde. Det har i utredningar påvisats att offentliga upphandlingar hjälper företag att växa, men tyngdpunkten i upphandlingarna bör vara att bekämpa osund konkurrens.

På sista tiden har skatteplanering och skatteflykt varit på allas läppar tack vare de så kallade Panama-pappren. Ett visst mått av skatteplanering är helt legitimt, men frågan måste sättas i rätt proportioner. Privatpersoner, med några få undantag, har varken möjlighet eller nytta av att grunda offshorebolag för att komma undan skatter. Däremot utnyttjas möjligheten av stora multinationella bolag som ofta får en del av sin inkomst genom skattepengar och offentliga upphandlingar. Speciellt nu när social- och hälsovårdsreformen drivs kraftigt framåt och privatisering av flera statliga tjänster har lyfts fram, borde vi vara extra uppmärksamma på den här aspekten. Även skatteplanering som inte är olaglig ur juridisk synvinkel kan vara mycket förkastlig.

När blir skatteplanering då olaglig, om man bortser från de moraliska dubierna? Tumregeln är att det sker då ett företag ger felinformation till skattemyndigheterna om omständigheter som påverkar beskattningen. Ur affärsverksamhetens perspektiv finns det ingen orsak att grunda ett så kallat offshorebolag i ett land där bolaget inte har någon egentlig affärsverksamhet.

Avsikten med grå ekonomi i alla dess former är mycket självisk: “Mera pengar åt mig nu genast!”. Den nuvarande regeringens tilltag mot grå ekonomi har varit mycket otillfredsställande. Det senaste statliga handlingsprogrammet för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet avslutades 2015. Efter det har inget nytt program införts. Ändå finns det flera möjliga åtgärder som kunde underlätta kampen mot grå ekonomi och ekonomisk brottslighet. Till exempel kunde man förbättra informationsgången mellan olika myndigheter, utöka användningen av skattenummer samt revidera upphandlingslagen så att den motsvarar EU:s upphandlingsdirektiv … Listan kunde göras ännu längre.

På grund av regeringens ovilja att ta itu med grå ekonomi står Finlands rykte som EU:s mönsterelev inom bekämpning av ekobrott nu på spel. Att regeringen till på köpet ivrigt förespråkat förvaltningsregisterlagen, som framför allt skulle försvåra myndigheternas möjligheter att få nödvändig information, gör inte helhetsbilden vackrare.